Förra veckan vandrade jag genom Jämtlandtriangeln. Totalt 47 km på 2,5 dag. Det var så fantastiskt!
Jag hade 2 meningar som gick i loop i mitt huvud och som sen hittade hem. En av de var:
-Vem lever du för?
Dag 1: Tåg från Stockholms centralstation till Duved.
Pga corona var det inte så många resenärer.
Dag 2: Framme i Duved. Nu mot Storulvån Fjällstation.
Middag. Stekta palt, smält vegansmör med stekt svamp, rårörda lingon, kokt broccoli, inlagd gurki :) Extremt gott!
Utsikt från fjällstationen.
Dag 3: Vandring från Storulvån mot Sylarna. 16 km. Jalla!
Varmt.
Bada lite...
Sa jag att det var varmt?
Efter att ha gått i ca. 5 timmar (med ca.4 vila) började färgerna bete sig konstigt.
Det är väldigt lurigt att uppskatta avståndet här i fjällen. När vi fick syn på Sylarnas Fjällstation så visste vi inte att den "lilla" sträckan skulle ta ytterligare ca.1,5 timme.
Framme i Sylarna.
Tacksamheten över att uppleva naturen och livet är enorm i hela kroppen. Att kunna dricka vatten från naturen bara så där får mitt hjärta att smälta. Att se alla vackra renar får mig att känna mig trygg.
Dag 3: Från Sylarna till Blåhammaren. 19 km.
Efter en nice sömn och lite frossa pga många soltimmar så var jag extremt redo att vandra vidare.
Pausa ca varje timme.
Det var mycket uppförsbacke till blåhammaren. Tillslut var vi framme i mål även denna dag.
Middag, dusch, GODNATT!
Dag 4: Från Blåhammaren tillbaka till Storulvån. 12 km.
Känslan i kroppen är bubblande vacker. Visste inte att denna vandring skulle vara så här berikande. Både mentalt, för kroppen och själen. Det är otroligt meditativt att vandra.
Det andra ordet som jag hörde i mitt huvud hela tiden var Deal with it. Även den föll på sin plats:
Deal with it.
Och idag var det mycket nedförsbacke. Heja lår musklerna.
Bland alla smarta mat så var vinnaren varma koppen och Barebells vegan bar. Punkt!
Tack vore min vän Jackies investering på talk så blev det inte många blåsor på fötterna. Bara 1 faktiskt.
Yes!!! Där är den! Vår slut destination.
Firar med ett kall dopp innan bussen tar oss mot Duved och tåget mot Sthlm.
Trötta muskler, knän och ett rikt sinne med ojämförliga meriter. Tack tack tack livet.