Det var länge sen jag la ut något. Jag upplever tiden annorlunda efter den långa pandemin. Den känns dubbelt så snabbare än förr. Strävan och längtan efter att "gå tillbaka till det vanliga" som politikerna och TV:n påstod att alla ville gör mig fortfarande trött och ledsen.
Moderna världen är en tivoli och vi är båda arbetarna och besökarna i tivolin, samtidigt!
Det gyllene tillfälle för en omställning mot grönare, hälsosammare, mer hållbar och mer motståndskraftig samhälle har passerat förbi mig som en klyschigt pop låt där kända artister sjunger om A change is coming. Utsläppen av växthusgaser, fossila bränslen är nu tillbaka i samma nivå som det var innan världen stängde ner under pandemin.
Nu flyger vi som vanligt
Vi krigar som vanligt
Mansrollen är som vanlig.
Och kvinnan upprätthåller mansrollen med hennes vanliga kvinnligheter.
och illusionen av framtiden lika tacky som vanligt.
Framtiden är mörk
Förstå mig rätt, vi ser den inte. Precis som att kliva in i ett mörkt rum. Det är mörkt. Det betyder att vi kan forma den precis som vi vill. Vi kan det! Allt är möjligt! Precis allt!
Beroende från vilken vinkel vi ser på ordet ALLT förstås.
Vad är begär och vad är behov?
En av mina konstanta frågor till mig själv i vardagen. Vad har jag behov av? Inte en elcykel, inte snabbare tåg för att hinna med så mycket som möjligt, verkligen inte flera sorters havre mjölk. Varför förknippar jag bättre med konsumtion? Bättre juice, bättre mat, bättre haka, bättre rumpa, bättre områden, bättre värld. Va händer med det befintliga då? Är det inte nice:are att ta vara i och vårda det som är just i stunden? Andningen t.ex och de somatiska kroppsförnimmelserna. Låter det tråkigt? Varför inte bryta tankeflödet och öva på att vara i en närande space av stillhet där batterierna laddas och vi hittar hem till oss själva istället. Varför är bättre, snabbare, vanlig en norm?
Så länge vi matar det patriarkala systemet (alltså du, jag och dem) så fortsätter vi att bygga en värld som grundar sig på begär och tillväxt. Precis som vanligt. Det vanliga...
Comments