Under min resa och den stora transformationen som jag går igenom har jag sökt svar till frågan "vem är jag?". Det finns ingen facit på den frågan. Jag är inte mitt land, inte mitt lag, inte mina kläder, mitt yrke. Inte heller mina föräldrar eller mitt efternamn och släkt egentligen... Men genom att lyssna och titta inåt så börjar jag se, höra och lära känna henne.
Ramslök, Almfrö, Jasmine Te från Indonesien 😌
Känslan att cykla i närvaro...
Känslan att äta i närvaro...
Känslan att umgås i närvaro...
När jag skrattar med Diva så skrattar världen med oss.
Hon älskar lampaffärer den där tjejen...
Bästa hamburgesan jag nånsin, NÅGONSIN har ätit... OMG
Den var dessutom Vegansk! #bastardburgers
Morgon meditation i sin dagliga ordning.
Tankens kraft.
För ungefär 2 år sedan drömde jag om en värld av och med kvinnor. Sida vid sida. Där vi kunde läka varandra...
“I want to stop fighting the patriarchy and just start helping the matriarchy,”
Och andra sidan känner jag att "separationen" är en av våra största lidanden.
Tänker på orden "Alla lika, alla olika". Det kan verka som en paradox. Olikheterna som kultur, hudfärg, religion, nationalitet (enligt mina tankar) ger bara lidande och skapar separation. Inte så positivt med exotifiering. vad tror du?
Ett "sund" budskap jag får ut är att det är våra unikheter som gör oss "olika". Varje levande är unik.